Att vi svenskar älskar att läsa om hur omvärlden ser oss är ingen nyhet, men få har så mycket initierat att säga om oss och vårt land som Andrew Brown. Det här är fascinerande läsning. Roligt, igenkännande och ibland kanske lite provocerande.

I slutet av 70-talet träffade Andrew svenska Anita. Han följde henne hem till Sverige där de gifte sig, fick barn och han fick jobb på träfabriken. Det var ett Sverige djupt rotat i den socialdemokratiska drömmen om Folkhemmet. Fiske blev hans stora passion och en möjlighet att fly landet som både förförde och förtryckte honom med sin blandning av välvilja och djupa konservatism.

Under 80-talet föll hans äktenskap och hans land samman när frestelserna från världen utanför trängde sig på. Olof Palme mördades på öppen gata och välfärdssystemen smulades sönder tillsammans med den industri som byggt om den. Två decennier efter mordet på Olof Palme återvände Andrew Brown till Sverige. Han reste från norr till söder på jakt efter det land han en gång älskat, och sedan hatat, och nu upptäckte att han älskade igen.